Gammal Elev, Nytt Liv

Gammal Elev, Nytt Liv (7)

2014-02-17 11:05

JOHAN STENBERG

Skriven av Fredrik Joulamo

Johan Stenberg kom till BG Luleå från Visby, och visade sig vara oerhört ambitiös. Johan fightade till sig en plats i U20-landslaget, sen en plats i LF Basket och befinner sig nu på Ohlone College i Kalifornien. Hans sikte är inställt på att vara kvar i USA. Här nedan kan du läsa lite om hur hans liv ser ut nu. Vi beklagar den låga bildkvaliteten.

Johan, berätta lite om var du befinner dig just nu!

Sent den här sommaren bestämde jag mig för att åka till Kalifornien för att spela för en skola som heter Ohlone College. Ohlone ligger i San Francisco området i en stad som heter Fremont, som ligger ungefär 40 minuter från downtown San Francisco. Ohlone college är ett av nästan 100 junior colleges i Kalifornien, uppdelade i ungefär 15 divisioner. Ohlone college spelar i en av dem tuffare divisionerna, tillsammans med San Francisco City college som är rankade 1 i Kalifornien. Efter seriespelet spelar vi state playoffs. Just nu är Ohlone 21-5 och vi är rankade 7a i Kalifornien.

 
Hur gjorde du för att komma dit? Hur fick du kontakt med skolan?
 
Min plan var från början inte att gå på Junior college. Efter min tid på BG försökte jag försöka få kontakt med colleges så jag kunde få ett scholarship någonstans. Jag märkte tidigt att det är väldigt svårt att få intresse från skolor om man inte har bra kontakter eller inte har en imponerande meritlista. Det året fick jag inte kontakt med någon skola som kunde ge mig ett scholarship som jag var nöjd med. Sommaren därpå, efter ett år med LF Basket, började jag mitt letande efter ett scholarship igen. Den här gången fick jag hjälp av min coach från LF. Tack vare hans breda kontaktnät blev sökandet mycket enklare, men ingen skola var redo att ge mig ett scholarship utan att se mig spela. Till slut bestämde jag mig för att ta ett år på Junior college på Ohlone där Karl Öhrner, som jag gick BG tillsammans med mig, hade gått den tidigare säsongen. Hans coach fick syn på mig genom Karls match-filmer och tog därefter kontakt med mig.
 
Vad är din roll på planen? 
 
Den här säsongen har jag växt in i laget som en skytt och en scorer, en roll som jag trivs med och är van vid att ha. Coach har gett mig grönt ljus att skjuta när jag vill, vilket underlättar väldigt för mig för det tillåter mig att spela precis som jag vill spela. 
 
Beskriv skillnaderna mellan college-BG och LF Basket.
 
Den absolut största skillnaden mellan Ohlone och alla svenska lag jag har spelat i, är vinnarkulturen. ALLTING här handlar om att vinna matcher. Våran coach har ingen tolerans för att förlora. Han behöver vinna, annars mår han inte bra. Och när våran coach inte mår bra så gör han livet tufft för oss spelare. Den här mentaliteten har jag aldrig varit runt förut, inte ens i mitt år i LF.  Våran coach har som mål att hjälpa så många spelare som möjligt att gå vidare till en ett universitet där vi kan få scholarships. Och han vet att om vi är en skola som inte vinner matcher, så kommer skolor inte vilja ge oss spelare scholarships. Coacher vill ha spelare som är vinnare.
 
En annan skillnad är hur man värdesätter spelaregenskaper som returtagare, screensättare och försvarsspelare. Lag här är fyllda av spelare vars enda uppgift är att ta returer och springa golvet. Om man inte har dom här egenskaperna, så kommer coacher från universitet inte att ge dig scholarships, det är ett måste. Vårt lag är fyllt med talangfulla spelare som inte får spela för att dom inte tar nog med returer eller inte kan hålla deras spelare framför sig i försvar. Ett exempel är en av våra spelare, Javi, han har spelat i spaniens ungdomslandslag och i Real Madrids ungdomslag - supertalangfull. Under en match valde han att inte ta en charge på en motståndare. Nästa match gick han från att starta till att spela 5 minuter. 
 
 
Vad är dina mål för framtiden?
 
Mitt närmaste mål, som har varit mitt mål genom hela den här säsongen, är att vinna state championship i slutspelet som börjar om en vecka. Mitt nästa mål är att få ett scholarship på en division 1 skola till nästa år. Tack vare att jag personligen, samt laget, har haft en bra säsong, tillsammans med att våran coach har ett brett kontaktnät, ser det ut som att jag kommer att nå det målet. Att vinna state championship skulle ge mig och mina lagkamrater enormt många fler möjligheter till scholarships för nästa säsong.
 
Vad läser du i skolan?
 
Jag har inte bestämt mig för att jag vill läsa än. Man behöver inte bestämma sin ”major” sitt första år, så i år har jag bara läst blandade kurser. Jag har läst kurser i sociology, amerikansk historia, franska och geografi. 
 
Hur bor du?
 
Jag bor i en lägenhet tillsammans med tre av mina lagkamrater. Vi har två sovrum i lägenheten så vi är två i varje. Vi är 8 internationella spelare i laget som bor i lägenheterna här. Vi har spelare från Spanien, Serbien, Australien, Japan och Norge. Vi tar buss från lägenheten till skolan och det tar ungefär 10 minuter. 
 
Berätta om en vanlig dag på college.
 
En vanlig dag vaknar jag vid 8-tiden för att gå på lektion. Jag har bara en lektion om dagen och den är på morgonen, den är oftast tre timmar lång. Efter det äter vi, oftast tar jag med mig mat som jag lagade kvällen innan. Sen har jag en två timmars lucka innan min träning som börjar klockan 2. Under den tiden brukar jag gå till vår coach och kolla match-video med honom, sova, skjuta eller göra någon form av rehabilitering i gymmet. Klockan 2 börjar träningen. Oftast börjar vi med att kolla film från någon av våra tidigare matcher, eller film från lag som vi ska spela den veckan. Sen har vi ett snabbt, lätt gympass och efter det går vi upp i hallen och tränar i ungefär två timmar. Efter träning åker vi hem och äter och tar det lugnt och pluggar om det behövs. 
 
Rekommenderar du collegelivet till andra ungdomar?
 
Livet på junior college är, från vad jag har hört, väldigt annorlunda från ”vanliga” fyra-års skolor. Junior college är skolor som man bara studerar på i två år, de är ofta mindre finansierade och har nästan aldrig boende på campus. Så det blir en ganska annorlunda upplevelse. Om man bara vill gå college i ett år skulle jag kanske inte rekommendera junior college därför att det kostar mycket, man lever väldigt spartanskt och kvalitéen på skolan och utbildningen matchar inte prislappen. Men om man vill gå fyra år så är junior college en väldigt bra plats att börja på. Det är därför jag kom hit. För att kunna spela och träna framför coacher från fyra-års skolor. Om man har målet att gå college längre än ett år så kan jag rekommendera junior college. Speciellt ett ställe som Ohlone där coachen har som mål att få spelare att gå vidare och få scholarships. Men det är inte alla junior college coacher som har den målsättningen, så det är viktigt att man vet var man hamnar. 
 
Vad saknar du mest från din tid på BG?
 
Jag saknar BG mycket… Jag saknar laget. Jag saknar alla coacherna. Jag saknar halvplansskottet innan varje träning. Jag saknar mattanterna på kungsfågeln. Men det jag saknar mest är min lägenhet. Och hela bg-byn och alla häng som har gått ner där. Hade jag bara haft en större kyl och frys så hade det varit mitt favorit hem någonsin. Tänker ofta på att jag är glad att jag valde att gå bg.
2013-12-16 22:56

ELLEN NYSTRÖM

Skriven av Fredrik Joulamo

 

I vår strävan att dela våra före detta elevers nya liv med Er läsare, har turen nu kommit till Ellen Nyström. Ellen gick BG åren 2010-2012, spelade i fjol i Northland Basket, och har under många år varit en ledande spelare i diverse ungdomslandslag. Senast var Ellen kapten för U20-landslaget, och hon går nu på Colorado State University tillsammans med hennes landslagskompisar Elin Gustavsson och Gabriella Frykbo.
 
Ellen, kan du berätta om en vanlig dag på Colorado State University?
 
En vanlig dag för mig brukar se lite olika ut, beroende på vilken tid vi har träning. Ibland har vi 06.45am träningar, ibland eftermiddagsträningar och ibland kvällsträningar.  Oftast brukar träningarna vara vid 4tiden, efter alla slutat skolan.  jag vaknar upp vid 7-tiden och promenerar till min lektion kl 8. Efter lektionen äter jag frukost, och går till nästa lektion som är kl10. Lektionen slutar kl11, och då går jag till Study Hall och pluggar och träffar min learning coordinator (som alla freshmen måste träffa minst 3ggr/veckan). Jag äter lunch vid 12-1 tiden och går sen mot min sista lektion för dagen som är kl2. Efter den lektionen går jag till omklädningsrummet och hänger lite med folk i laget innan vi har träning vid 3.30-4.00pm. Vi brukar ha gym först en timme, sen träning i ca 2h, och ibland conditioning efter.  Jag duschar i hallen, och går sen tillbaks till min dorm och äter middag. På kvällarna brukar jag antingen hänga med folk som bor i vårat dorm eller bara ta det lugnt eller plugga. Mina rutiner påminner mycket om BG-tiden, förutom att träningarna är längre och mer kompakta, istället för att ha ett morgonpass och ett eftermiddagspass har dom satt ihop allt till en lång träning. 
 
Hur bor du?
 
Jag bor i dorms tillsammans med Elin Gustavsson.
 
Var och vad äter ni?
 
Vi äter all mat i dorms. Det är som en liten food court där man kan välja vad man vill äter. Finns oftast att välja mellan, sallad, pasta, kött, fisk eller mexikanskt.
 
Vad är din roll på planen?
 
Jag spelar antingen PG eller 4a. Jag startar och har en stor roll, både defensivt och offensivt. Coacherna vill verkligen att jag ska spela med "själviskt" här än vad jag brukade göra hemma, vilket har varit en stor omställning men jag tror det är bra för mig.
 
 
Vilken conference spelar ni i, och vilka lag spelar ni mot?
 
Vi spelar i Mountain West Conference. Just nu är vi 7-3 och har 2 matcher kvar av non-conferance matcherna kvar innan vi börjar "på riktigt". Vi möter lag som Wyoming, Fresno State, Utah State, New Mexico osv..
 
Hur skiljer sig träningen jämfört med vad du är van vid?
 
Träningen här är väldigt annorlunda jämfört med i Sverige. Alla reps och övningar körs mycket hårdare och om man inte gör allt rätt eller gör för många TO osv, får laget springa. Vi timear alla övningar, så på scoar boarden ser man hur länge det är kvar av en viss övning. Allt är väldigt anpassat efter individen också. Vi brukar tex börja träningarna med guards på ena sidan, post på andra sidan och 3-4or på en sidokorg. Där kör vi individuellt med varsin coach. Hela träningen är väldigt välplanerad, och följs i minsta detalj.
 
Hur är intresset kring era matcher?
 
Vi har inte haft så jättemycket studenter som ser på våra matcher, men dom brukar komma när Conference matcherna börjar. Just nu ligger vi väl ungefär på 1,500 åskådare. Däremot är det många som vet om vilka vi basketspelare är, så där är intresset väldigt stort.
 
Märker du några skillnader på ledarskapet (coacherna)?
 
Innan jag kom till USA hade jag hört massor med skräck historier om coacher som slänger ut spelare eller står och skriker spelarna rakt i ansiktet, vilket jag verkligen var inställd på att mina coacher också skulle göra. Våra coacher tror jag är väldigt lugna jämfört med många andra Amerikanska coacher.  Vår coach är oftast väldigt lugn, men ändå pepprande, men självklart kommer det stunder om vi spelar dåligt då han skriker eller gör så vi får springa, men det får man räkna med. Jag, och alla mina lagkompisar, har väldigt stor respekt för våra coacher.
 
Rekommenderar du college-livet?
 
Absolut!! Jag ångrar verkligen inte att jag åkte över. Egentligen åkte jag hit utan att ha några förväntningar på hur det skulle vara, utan tänkte mest prova på ett år och tänkte att om jag inte gillade det går det ju alltid att åka hem. Jag älskar allt med college, att man kan kombinera skolan o basket så lätt, alla sköna personer jag lärt känna, laget, matcherna och alla resor jag får göra. Om du får chansen att testa på college tycket jag verkligen att du ska ta den!! Om du inte trivs, kan du bara boka en biljett hem dagen efter. Jag tror det är viktigt att prova på saker utanför sin "comfort zone", och försöka göra den zonen så stor som möjligt för en själv. 
 
Vi tackar Ellen för att hon tog sig tid att svara på våra frågor, och önskar god jul samt lycka till!
2013-09-03 12:33

JOSEFIN VESTERBERG

Skriven av Fredrik Joulamo

Vår egna Josefin Vesterberg har de senaste åren haft en fantastisk utveckling. Efter några bra år i ungdomslandslagen blev hon i somras en del av a-landslaget, men fick inte chansen att spela med dem i EM. Hon belönades dock på ett annat sätt, nämligen genom att hon fick ett proffskontrakt med den mycket anrika dambasketföreningen Ruzomberok i Slovakien. Ruzomberok är traditionellt ett "power-house" i Europeisk dambasket, och deltar i stort sett årligen i Eurocup. Man har blivit något av specialister på att utveckla unga talanger, och det är inte vilka spelare som helst som tas under deras vingar.

Jossan har nu installerat sig i Ruzomberok, och tog sig tid att svara på lite frågor från sitt alma mater.

"Jossan, berätta om en vanlig dag i Ruzomberok!"

"En vanlig dag börjar med frukost 0800, och därefter vila innan vi tränar första passet 1000-1130. Träningen på förmiddagen är varierad, det kan vara basket och gym, löpning eller rent basketpass. Vi äter lunch gemensamt 12.30, mellanmål 1500 och därefter tränar vi igen 1700. Middagen serveras 1930, och jag försöker gå och lägga mig tidigt för att ha energi till nästa dag."

"Vad gör du för att slappna av mellan träningar och annat?"

"Det blir en hel del vilande, men jag tycker också om att läsa böcker, se på filmer och/eller tv-serier."

 

"Hur bor du?"

"Jag har en egen lägenhet som klubben fixat åt mig."

alt

Jossan gör sig redo att ta uppkastet mot Spisska Nova Ves. På bilden ser vi Jossans u20-landslagskollega Ulrica Holmqvist (14 i blå-vitt) samt Martina Stålvant, som är lagkamrat med Jossan i Ruzomberok (9 i vitt-orange).

"Har du än så länge känt nån skillnad på ledarskapet? Är coacherna annorlunda?"

 

"Jag har känt en ganska stor skillnad på både ledarskapet och träningarna redan nu om jag utgår från tjejsidan, jämfört Europa med Sverige. Här är allt mycket hårdare och striktare. Missar man t.ex. en lay-up eller gör fel i en övning, straffas man oftast direkt på något sätt med t.ex. armhävningar, löpning, eller så får man helt enkelt göra om hela övningen. Varje moment och del av träningen kräver stor disciplin och fokus hela tiden. Det räcker inte att bara komma till träningen och närvara, man måste även prestera. Däremot ser jag ingen skillnad i kunskap eller nivån på så sätt, det enda som är, är att det oftast är alldeles för ”snällt” i Sverige. Därmed menar jag heller inte att det INTE finns coacher i Sverige som har ett mer europeiskt ledarskap, för det finns det men det är sällsynt.

Utöver detta förväntas man även ”snappa” upp all information väldigt snabbt, redan nästa träning ska man kunna spelen utantill och man får heller inte vara rädd för att ha en coach som skriker på en.

Allt är lite tuffare och när man tar steget ut i Europa krävs det därför också ett stort eget ansvar, att man sköter allt som har med kost, sömn, tider, träningar osv, och att man verkligen sköter om sin kropp."

"Hur mycket intresse brukar det vara kring Ruzomberoks matcher?"

"Av vad jag hört brukar det vara fullsatt på varje match och Ruzomberok har en egen klack, som brukar hålla till på basketmatcherna och killarnas fotbollsmatcher. Hittills har vi bara hunnit ha två träningsmatcher och bara under dessa två matcher var det stort visat intresse från folk runt omkring."

"Är alla träningar på engelska?"

"Ja, coachen tar oftast allt på slovakiska först och sedan på engelska, däremot kan inte vår assisterande coach engelska.."

"Har du fått reda på hur Ruzomberok ser på din roll? Vad förväntar de sig av dig på planen?"

"Nej, har inte fått veta något än förutom att jag kommer ha en varierande roll, kommer spela 3,4 och 5.a."

"Är det något du vill tillägga som en avslutning, kanske några inspirerande ord till våra elever, som också har proffsdrömmar?"

"Som avslutning vill jag bara säga att ta chansen om du får den och om du vill det, om det är en del av dina mål. Jag kan nästan lova dig att du inte kommer att ångra dig. Jag själv hade ångrat mig om jag INTE hade åkt ut i Europa.

Det finns säkert folk som inte tycker att jag var mogen, fysiskt redo eller psykiskt redo för Europa men samtidigt vet man inte det förrän man prövat. Detta är bland det bästa jag har gjort och även fast det bara har gått dryga 2 veckor (snart 3)för mig som heltidsproffs så ångrar jag ingenting. Jag känner redan nu att jag vuxit som person och förhoppningsvis även basketspelare."

 

 

2013-03-22 12:39

STEFAN NGUYEN

Skriven av Fredrik Joulamo

 

Hur kom det sig att du valde att söka till BG Luleå?

Jag är född och uppvuxen i Ängelholm, Skåne där basket har en historia med bra spelare som uppfostrats där.

Basketen i Ängelholm är inte så stor, men tillräckligt stor för att på den tiden ha lag i alla åldrar. När jag började spela basket i början på mellanstadiet fick jag höra av ett motståndarlag (Eos) att man i Lund när man börjar högstadiet kunde välja basketinriktning. Att flytta dit var inte ens på kartan då, för då var jag för ung. Lika besviken som jag var, lika glad blev jag när jag hörde att det fanns två riksbasketgymnasier i Sverige. Sanda i Jönköping och BG i Luleå.

Med tanken att Eoskillarna kunde äta, sova och andas basket gjorde mig så triggad att jag ville till något utav riksgymnasierna så fort jag var klar med högstadiet. Att min närmsta vän Niklas Sellin året tidigare valde att gå Luleå BG över Sanda hjälpte, men när jag första gången i nian under min praoperiod fick praktisera som basketspelare på Luleå BG fastnade jag.

I Luleå betyder basketen något, det kan sitta 200 personer i publiken på en Division 2 match en torsdagskväll.

Vilka tycker du är de stora skillnaderna på att spela i Ligan jämfört med Juniorbasket?

 Fysiken är väldigt viktig, men sedan också att alla spelare är bra. Det finns inte så mycket utrymme för enkla misstag för då får man veta det direkt. Det gäller att ta chanserna man får annars blir det väldigt svårt. Framförallt måste man våga. Det är nog det viktigaste.

Nu i efterhand, vad känner du var det bästa med att gå på BG Luleå?

Om jag säger såhär, hade jag kunnat gå om mina tre år i Luleå hade jag inte tvekat en sekund. Om man verkligen älskar basket finns det ingen bättre stad. Jag har skaffat vänner som jag kommer ha kontakt med för resten av mitt liv känns det som. Att bo i BGbyn är också bland de roligaste som hänt, allt bus och skoj man gjort har man bara positiva minnen från. Sen att jag haft turen att ha tränare som Micke, Fredde, Bosse, Janne, David och Maria som alltid är där för att hjälpa är ovärdeligt.  

Du har ju varit skadad i år, berätta lite om din skada och hur du kände under din rehabilitation. 

I somras la jag och Tommie mycket fokus på att min fysik skulle bli bättre. Så hela sommaren körde jag hårt i gymmet för att förbereda för säsongen 12/13 med vår landslagstränare Sami. Försäsongen gick bra, och jag såg bara fram emot att säsongen skulle börja.

Första borta matchen i Borås förlorade vi men det var riktigt kul att spela. Träningen efter Boråsmatchen hamnar jag i en situation med en nära vän och lagkamrat Erkan Inan. Vi båda hoppar upp och sedan landar han på mitt knä. Magnetröntgen dagen efter och veckan efter får jag reda på att inre ledband och menisken är skadad. Jag blir borta i 8-12 veckor.

Så då fick jag en av Sveriges bästa rehabtränare Peter Drugge som hjälpte mig att få mitt knä bra igen. Vi körde varje dag i Sophiahemmet tills mitt knä blev bättre. Målet var att efter jul skulle jag få träna med laget igen. Men redan några dagar innan fick jag vara med att skjuta, jogga och springa genom lite spel. Under första delen av min skadeperiod var det väldigt jobbigt både psykiskt och fysiskt. Men sen när jag märkte framstegen blev det bara lättare. Idag är jag skadefri, men kör fortfarande rehab med knäet i förebyggande syfte.   

Vilka är dina framtidsplaner, både avseende basket och livet i övrigt?

Jag vill fortsätta spela basket på hög nivå, men samtidigt vet man att utbildning är viktigt. Men just nu känner jag väl att man kan vänta med det ett tag till. Sen hade det ju alltid varit kul att åka iväg och spela samtidigt som man upptäcker nya länder nu när Sverige har blivit så kallt!

Berätta ditt bästa/ett bra minne från din tid på BG Luleå!

Tro det eller ej, men Abiskoresan/vandringen vi fick göra i ettan. Där lär man sig verkligen att uppskatta allt man tar förgivet!

 

 

2012-10-11 11:09

EVELINA ESTOLA

Skriven av Fredrik Joulamo

 

I vår artikelserie om "gamla" elever har turen kommit till Evelina Estola, som i somras flyttade till Kinna för att spela med Mark i Damligan. Evve som ursprungligen är från Övertorneå, är en mycket talangfull guard som i somras ingick i Damer U20-landslaget. 

Hur kom det sig att du valde att söka till BG?

Jag ville satsa på basketen och då kände jag att BG var det bästa alternativet. Jag skulle få chansen att träna och spela med några av länets, och även landets, bästa spelare och möta lag runtom i Sverige, vilket tyvärr inte var möjligt i min hemmaklubb.

 

Nu i efterhand, vad känner du var det bästa med att gå på BG?

Det fanns många bra saker med BG, inte minst alla tränare och coacher som höll hög nivå på träningar och matcher och som hade väldigt mycket att lära ut till oss elever och hjälpte oss både på och utanför planen. Kombinationen av studier och elitidrottande fungerade jättebra, vilket är jätteviktigt, samt gemenskapen som uppstod bland oss elever och klasskamrater.

Vilka tycker du är de stora skillnaderna på att spela i Ligan jämfört med Juniorbasket?

Den största skillnaden är farten i spelet. Tempot är högre och man måste agera snabbare i situationerna som uppstår. En annan skillnad är att det är mer fysiskt ansträngande i Ligan då spelare oftast är lite större och starkare.

Hur skiljer sig träningen?

Det är inte lika mycket individuell träning längre, istället ligger mycket fokus på själva spelet och att laget ska fungera tillsammans. Man blir även tilldelad en mer specifik roll/position, vilket innebär att man måste specifiera sig lite mer i hur man spelar och var på planen man spelar. Fysiskt sett är det också tuffare i Ligan.

Vad gör du vid sidan av basketen idag?

Jag jobbar som idrottslärare på en Montessoriskola.

Vilka är dina framtidsplaner, både avseende basket och livet i övrigt?

Vad gäller basket är mina planer att fortsätta jobba på, förhoppningsvis komma med i EM-truppen för damer U20 nästa sommar, fortsätta spela i ligan och kriga på för att sedan ta mig ut i Europa och spela. 
Just nu jobbar jag vid sidan av basketen, men mina planer är att till nästa höst börja studera på apotekarprogrammet.

Berätta ditt bästa/ett bra minne från din tid på BG!

Det finns många bra minnen från min tid på BG, men om jag ska välja en händelse så är det vinsten i U20 SM-finalmatchen mot Södertelge som utmärker sig lite extra. Det var en bra avslutning för oss som en månad senare tog studenten. 

2011-10-20 09:11

SOFIA RÖNNQVIST

Skriven av Fredrik Joulamo

Andra intervjun i serien om "gamla" BG-elever handlar om Sofia Rönnqvist. Sofia gick på BG mellan 2007-2010, och befinner sig numera i Visby Ladies i Damligan. Sofia är en spelare som är allround, hon har ett bra skott och en defensiv spelförståelse av hög klass. Hon har ingått i landslagstrupperna till Damer U18 (2009) och Damer U20 (2011).

 

Hur kom det sig att du valde att söka till BG?

"För mig hade det ända sedan jag började spela basket, varit en dröm att få träna och spela med de bästa."

Nu i efterhand, vad känner du var det bästa med att gå på BG?

 

"Det bästa med att gå på BG var gemenskapen med de andra spelarna. Vi blev en liten familj och hade sjukt roligt på alla våra resor.
Jag har även lärt mig vad som krävs för att bli en elitbasketspelare och har tagit med mig hur man ska träna, äta och planera sin dag"

Vilka tycker du är de stora skillnaderna på att spela i Ligan jämfört med Juniorbasket?

"Man möter större och starkare spelare, så fysiken är definitivt en stor skillnad. Det är ett mycket högre tempo i matcherna och man måste alltid vara på tårna!"

Hur skiljer sig träningen?

"Det krävs mer av mig som spelare, att jag ska göra mitt jobb och ta eget ansvar. Vi tränar inte lika mycket individuellt som på BG, alltså inte lika mycket bollkontroll och dribblingsövningar, det är mer spelträningar."

Vad gör du vid sidan av basketen idag?

"Jag studerar Avancerad Webbprogrammering på Högskolan på Gotland."

Vilka är dina framtidsplaner, både avseende basket och livet i övrigt?

 

"I framtiden vill jag spela basket så länge jag tycker att det är roligt.
Jag pluggar just nu webbprogrammering och får se om det leder till jobb längre fram, annars så kommer jag nog studera till Ingenjör."

Berätta ditt bästa/ett bra minne från din tid på BG!

"Det finns så många bra och roliga minnen! Det första jag tänker på är sista resan med gänget till Barcelona. Den andra är Kramfors resan i ettan då vi bodde i ett hus som spökade.
Sen har vi ju vissa träningar då vi körde Super Mario och Pac-Man med Bosse Tano."

Vi tackar Sofia för intervjun, och önskar lycka till med Damligasäsongen och med livet i övrigt!

2011-10-08 17:15

GUSTAV NYSTRÖM

Skriven av Fredrik Joulamo

Först ut i vår intervjuserie om fd elever är Gustav Nyström. Gustav gick på BG 2005-2008. Han kommer ursprungligen från Luleå och Basketklubben Höken, och var efter sin tid på BG i USA, på Hope College. Därefter hamnade "Gurra" i Plannja, som sedan blev LF Basket, innan flyttlasset i somras gick till Stockholm och hans nya klubb 08 Sthlm.

Gustav är känd som en extremt atletisk spelare, och har meriter från Ungdomslandslag.

Hur kom det sig att du valde att söka till BG?

"Jag tänkte först söka friluftsgymnasiet eftersom jag älskar att åka skidor, men bestämde mig till slut för att jag ville satsa på basketen. Jag ville ge det en ordentlig chans, och då såg jag BG som det klart bästa alternativet."

Nu i efterhand, vad känner du var det bästa med att gå på BG?

"Att kunna kombinera studier med en elitsatsning på basket, det är ett väldigt bra upplägg som inte är möjligt överallt. Jag har insett detta mer och mer, eftersom jag hela tiden pluggat parallellt med min basket, även under min tid i Basketligan."

Vilka tycker du är de stora skillnaderna på att spela i Ligan jämfört med Juniorbasket?

"Framförallt är det fysiken, tempot och strukturen. Seniorbasket har betydligt större skillnader i tempot under en match. I juniorbasket där det bara är unga spelare blir det full fart hela tiden. Det inser man att det inte funkar när man får möta exv John Rosendahl eller Håkan Larsson. Då blir man bortfintad direkt. I seniorbasket måste man kunna kontrollera tempot, läsa spelet och sakta ner ibland. Det är lättare sagt än gjort ibland!"

Hur skiljer sig träningen?

"Mängden är ungefär samma som vi gjorde på BG, men eftersom fysiken skiljer sig så mycket blir träningarna tuffare."

Vad gör du vid sidan av basketen idag?

"Jag jobbar lite, ungefär en halvtidstjänst på ett företag som heter Point Transactions. De säljer betalterminaler för betalkort."

Vilka är dina framtidsplaner, både avseende basket och livet i övrigt?

"Jag har påbörjat en civilingenjörsutbildning, och tänker fullfölja den samtidigt som jag tänker fortsätta med elitbasket. Basketmässigt har jag inga personliga mål, utan siktar på att vinna SM-guld med mitt lag!"

Berätta ditt bästa/ett bra minne från din tid på BG!

"Mitt bästa minne är definitivt när vi vann U18-SM i Nacka. Vi hade ett väldigt bra lag, och trivdes tillsammans, vilket gjorde det extra roligt att vinna. Delad glädje är dubbel glädje som det så fint heter."

Vi på BG tackar Gustav för intervjun, och önskar honom all lycka med basketen och livet i övrigt!

 

VIDEO

Matchvideos, highlights och informations video om BG Luleå.

Samarbetspartners