2013-03-22 12:39

STEFAN NGUYEN

Skriven av  Fredrik Joulamo
Betygsätt den här artikeln
(1 röst)

 

Hur kom det sig att du valde att söka till BG Luleå?

Jag är född och uppvuxen i Ängelholm, Skåne där basket har en historia med bra spelare som uppfostrats där.

Basketen i Ängelholm är inte så stor, men tillräckligt stor för att på den tiden ha lag i alla åldrar. När jag började spela basket i början på mellanstadiet fick jag höra av ett motståndarlag (Eos) att man i Lund när man börjar högstadiet kunde välja basketinriktning. Att flytta dit var inte ens på kartan då, för då var jag för ung. Lika besviken som jag var, lika glad blev jag när jag hörde att det fanns två riksbasketgymnasier i Sverige. Sanda i Jönköping och BG i Luleå.

Med tanken att Eoskillarna kunde äta, sova och andas basket gjorde mig så triggad att jag ville till något utav riksgymnasierna så fort jag var klar med högstadiet. Att min närmsta vän Niklas Sellin året tidigare valde att gå Luleå BG över Sanda hjälpte, men när jag första gången i nian under min praoperiod fick praktisera som basketspelare på Luleå BG fastnade jag.

I Luleå betyder basketen något, det kan sitta 200 personer i publiken på en Division 2 match en torsdagskväll.

Vilka tycker du är de stora skillnaderna på att spela i Ligan jämfört med Juniorbasket?

 Fysiken är väldigt viktig, men sedan också att alla spelare är bra. Det finns inte så mycket utrymme för enkla misstag för då får man veta det direkt. Det gäller att ta chanserna man får annars blir det väldigt svårt. Framförallt måste man våga. Det är nog det viktigaste.

Nu i efterhand, vad känner du var det bästa med att gå på BG Luleå?

Om jag säger såhär, hade jag kunnat gå om mina tre år i Luleå hade jag inte tvekat en sekund. Om man verkligen älskar basket finns det ingen bättre stad. Jag har skaffat vänner som jag kommer ha kontakt med för resten av mitt liv känns det som. Att bo i BGbyn är också bland de roligaste som hänt, allt bus och skoj man gjort har man bara positiva minnen från. Sen att jag haft turen att ha tränare som Micke, Fredde, Bosse, Janne, David och Maria som alltid är där för att hjälpa är ovärdeligt.  

Du har ju varit skadad i år, berätta lite om din skada och hur du kände under din rehabilitation. 

I somras la jag och Tommie mycket fokus på att min fysik skulle bli bättre. Så hela sommaren körde jag hårt i gymmet för att förbereda för säsongen 12/13 med vår landslagstränare Sami. Försäsongen gick bra, och jag såg bara fram emot att säsongen skulle börja.

Första borta matchen i Borås förlorade vi men det var riktigt kul att spela. Träningen efter Boråsmatchen hamnar jag i en situation med en nära vän och lagkamrat Erkan Inan. Vi båda hoppar upp och sedan landar han på mitt knä. Magnetröntgen dagen efter och veckan efter får jag reda på att inre ledband och menisken är skadad. Jag blir borta i 8-12 veckor.

Så då fick jag en av Sveriges bästa rehabtränare Peter Drugge som hjälpte mig att få mitt knä bra igen. Vi körde varje dag i Sophiahemmet tills mitt knä blev bättre. Målet var att efter jul skulle jag få träna med laget igen. Men redan några dagar innan fick jag vara med att skjuta, jogga och springa genom lite spel. Under första delen av min skadeperiod var det väldigt jobbigt både psykiskt och fysiskt. Men sen när jag märkte framstegen blev det bara lättare. Idag är jag skadefri, men kör fortfarande rehab med knäet i förebyggande syfte.   

Vilka är dina framtidsplaner, både avseende basket och livet i övrigt?

Jag vill fortsätta spela basket på hög nivå, men samtidigt vet man att utbildning är viktigt. Men just nu känner jag väl att man kan vänta med det ett tag till. Sen hade det ju alltid varit kul att åka iväg och spela samtidigt som man upptäcker nya länder nu när Sverige har blivit så kallt!

Berätta ditt bästa/ett bra minne från din tid på BG Luleå!

Tro det eller ej, men Abiskoresan/vandringen vi fick göra i ettan. Där lär man sig verkligen att uppskatta allt man tar förgivet!

 

 

Senast ändrad den 2013-03-22 12:42
Fredrik Joulamo

Senaste från Fredrik Joulamo

Tillbaka till början